Min Kärlek!

Johan och jag har varit tillsammans från den första dagen vi sågs kan man säga. Vi fastnade för varandra direkt. Aldrig trodde jag att jag skulle få en sådan fin kille i mitt liv. Han ställer verkligen upp i alla väder.
Om jag skulle förklara johan gör jag det såhär:
*En lika pratglad person som mig.
*Kysser skit bra.
*Principfast.
*Självsäker.
*Snäll.
*Lojal mot de han tycker om.
*Ärlig.
*Söt.
Listan kan göras milslång. Att förklara hur jag känner för Johan är så svårt att beskriva. Att få ut alla de tankar här är svårt. Ni alla vet ju att jag älskar honom så otroligt mycket. Han skämmer verkligen bort mig. Håller alltid upp dörrarna, bär alltid allt så jag slipper. Han sätt att älska mig gör han så bra. Det bästa som finns är när han vaknar mitt i natten vänder sig om mot mig och bara håller om mig, då känner jag mig såå älskad. Att få höra det vackra orden "Jag älskar dig,Anna" kan nästan få mig att börja gråta. Vi har gått igenom så många olika saker tillsammans jobbiga och sorgliga så som härliga. Han är en helt underbar pappa till våra barn. Han gör verkligen allt för dom. Allt han gör, gör han för oss. Han är absolut ingen latmask. Den största prövningen för oss är nog förra året när Alex blev sjuk i diabetes. Båda mådde skit och båda var så förtvivlat ledsna över detta, men trots det kunde vi se kärleken i all denna förtvivlan. Vi stannar fortfarande upp mitt i allt och bara kan hålla om varandra i ett par minuter till att sen återgå till det vi gjorde. Vi stöttar varandra otroligt mycket i allt. Sen att vi kan ha olika syn på saker och ting är ju inte konstigt så är ju alla förhållanden.
De härligaste stunderna i mitt liv tillsammans med Johan är när vi bestämde oss för att satsa 1000% på Alex. När Johan tar tag om mig i vardagsrummet på Wadströmsgatan och säger att vi kör, kör 1000% på det här barnet. Sen är vi äntligen fick vår son Alex var allt totalt....en stund i alla fall. Att få se Johan för första gången tillsammans med Alex är en känsla jag inte kan beskriva i ord. Jag bara känner den i hela kroppen. En annan härlig stund som jag alltid kommer att minnas är när jag ringer till Johan den 31/3-08 kl 10:34 och säger att jag är med barn igen. Han direkt sa "Nää,gud vad kul" När kommer den komma nu då.....ehhh december.
Sen kom Lukas till oss, en liten kille till, till vår familj. Jag har turen att få se en härlig syn igen. När Johan håller sitt andra barn för första gången.
Han kämpar varje dag med sin sjukdom och jag vet att jag inte skulle klarat det så bra som han. Han kämpar på med huset så det ska bli klart. Han är den mest envisaste människa jag mött och det är jag glad för, jag behöver en sån människa i mitt liv. En som kan sparka till en i röven när allt börjat stanna upp.
Gud, jag gråter nu för alla mina känslor bara väller upp när jag skriver allt detta om min Johan. Han är verkligen den mest betydelsefulla människan i mitt liv och jag vet att jag inte skulle överleva utan honom, det kanske låter klychigt, men så är det verkligen. Jag älskar honom så otroligt mycket och han är mannen i mitt liv.
Jag älskar dig Johan!!!!