Hej igen!

Det kalla vädret håller sej kvar i ett järngrepp... jag vill nog dom de flesta ha lite värme nu. Alla blommor som kommit upp kommer inte till sin rätt i det här kalla och gråa vädret. 
I helgen åkte jag och barnen upp till Laxå och övervakade P och hans barn..gissa om det va 3 fågelholkar som tittade ut genom dörren. Vi kom fram strax efter 20 och det blev lite lek och mys innan det blev dags att sova. I lördags åkte vi till ett naturreservat där de va en skog med massor av vitsippor och gamla träd....mest ekar. Vi hade sol på vägen dit men när vi kom fram hade det blitt mulet och gråkallt. Men barnen var nöjda och glada så allt gick ändå.  Matsäck med fika knaprade vi i oss oxå. Sen började det regna och snöa lite då gav vi opp. Men nån timme i skogen blev det iallafall. 

Hemma sen hos P så va solen framme igen och vi åt middag och barnen satt med plattor och mobiler i vanlig ordning tills det kom en hagelskur som hette duga.... Alla vi hade krig med små hagel..Lukas tröck upp en hel näve under min tröja så jag höll på att dö....jissies så kallt. 

Sen begav vi oss hemåt i söndag eftermiddag. 

Sportlov.

Nu är det sportlov igen. Åren kommer och går.  För 2 år sen va det första sportlovet som ensamstående och jag hade barnen hela den veckan. Jag/vi hade precis flyttat till lägenheten i stan. Jag hade målat alla rum.
Den tiden va en glad tid för mej. Känna att jag kom till rätta med mitt egna hem med mina barn. Hade varit på Ikea med mamma veckan innan och handlat möbler och bilen Ulf. Den dagen försvann nästan 30000 spänn.
Det var 2 år sen. Mkt kan ändra sej på 2 år.
Nu 2 år senare har jag flyttat ytterligare en gång och då till Åby igen.
Jag mår bra här i Åby. Barnen har sina skolor här och dagis.  Jag bor i en fin lägenhet ochsnart är det dags för mej att börja arbetsträna. Livet vänder nu och det kan bara bli bättre.
Allt ska bli bättre.

Sista tiden har varit tung för mej....jag vill bara blicka framåt och hoppas att det onda försvinner med tiden. Fokus på mej och mina barn. Inte glömma, men ändå hoppas att allt blir lättare. Det sägs att jobbiga saker och ting blir bättre med tiden.  Det är nog så...

2016 och det nya året!!!

Nu är det nytt år igen och visst går det bara fortare och fortare för varje år som går? Tiden är något som kan gå så fort men ändå så långsamt. Som när man väntar på nåt....då går allt sakta sakta...o när något är kul så swich! Kan sätta 100 spänn på att alla tycker precis som jag där.
Inte känns det att jag är 33 år för jag minns min ungdom som igår. Men att mormor och farfar har varit borta i 7 år känns som en evighet. 11 år som mamma och det har både gått fort och sakta.
Att titta på en stjärna så som Polstjärnan som är 25 ljusår bort är en tidsrymd jag inte kan förstå.
Tid på så många olika sätt!!!

Nu är tid för Alice att sova iallafall.
Mer tid för att skriva kommer  fler gånger.