Efter jag hämtade Alex från dagis var vi ute i trädgården och jagade såpbubblor. Vi lekte massor och Lukas låg i vagnen och sov. Plötsligt på bara några sekunder började Alex att gråta och nästan somna och jag konstaterade snabbt att han fått känning. Jag gick å hämtade blodsocker-mätaren och tog det 1,9mmol....jössös. Nu måste jag se till fort han han får i sig nåt sött. Han föll ihop på grusgången medans jag sprang in och hämtade sockerbitar. Druvsockret var slut...fan!!!
Jag försökte lyfta upp honom, men han blev så tung när han var så ledlös så jag la mig med han på gången. Men det gick inte länge. Han blev inte bättre och jag tog tag i honom ordentligt och bar in honom. Satt honom på stolen i köket och tog fram en godigpåse som vi köpt till påskäggen, men han är ju tvungen att få i sig nåt snabbt! Han sluddrade massor och försökte säga nåt, men jag förståd inget alls av vad han sa. Så jävla frustrerande. Han blev så arg på mig att jag inte fatta. Efter en stun (ca15min) började han komma tillbaka och berättade helt osammanhängande saker. Sen är det som om han helt plötsligt bara blir normal och inte minns något av som hänt. Jag frågade honom om han minns nåt, men det gör han inte! Så hemskt. Nu såhär i efterhand när jag tänker på allt blir jag så ledsen. Allt detta är så jobbigt och man känner sig så maktlös. Detta ska egentligen ingen behöva utstå eller få se.
men gu va otäckt, emn va duktig du e som verkar kunna behålla lugnet någelunda, ja hade ringt 112 direkt
SvaraRaderaLille gumman va jobbigt det måste ha varit! Stackars Alex oxå :( Tycker du är så duktig som ändå samlar dig och gör det du ska med en gång precis som Lina skrev! Jag hade blivit helt nervig kan jag lova. Puss på dig!!
SvaraRaderaMin mobil verkar helt paj, går inte att sätta igång den (?) o jag fattar inte alls varför?? Men jag hoppas att det löser sig snart! Hörs!
Puss o kram Elin
Anna, du är jätteduktig! Jag hade fan panikat och gjort allt värre än vad det egentligen var..
SvaraRaderaStor kram till dig!