måndag 20 april 2009

Det finns en tjej........KARIN!

Jag anser henne som en av mina närmaste vänner.....Karin!
En tjej som jag träffade allra första dagen på min undersköterke utbildning. Hon kom in i klassrummet med en känsla av lite stress och en bilck undrandes "vart ska jag sitta?" när hon smidigt slank ner brevid mig längst bak i klassrummet.
"Hej"
"hej"
Vi satt där och jag vet jag sneglade på Karin flera gånger. Man undrar ju liksom vem det är man sitter brevid. Läraren babbla på om allt som skulle hända under utbildningen. När denne ÄNTLIGEN blev tyst började Karin och jag prata lite smått
"Jaha, vart bor du?
" I krusenhof....du vet på händelö?"
"ehh, ja!"
"Barn?", frågade jag
"ja.....2"
"Jaha mitt barn började idag på Torshag. Han skolas in där idag. Jag är så nervös"
Jag fick en förvånad blick tillbaka
" JaHa, där gå ju mina ungar", säger Karin!!!
Sen var vi i full gång att prata barn och familjeliv. Terminen rullade på och vi var jämt med varandra på rasten och lektionen. Fika och cigg....det var tider det!
Jag har alltid sett Karin som en flitig människa, en människa som tar hand om sina ungar på ett mkt fint och omtänksamt sätt. Hon har alltid något i bakfikan. Hon är en tänkare och diskutioner med karin kan bli väldigt flumma, men sååå roliga. Hon liksom bara måste dela ner allt i mollikyler. Hon kanske inte är den mest pratgladaste person, men det gör inget för när hon väl sätter igång så får man inte stopp på na. Minns en trevlig kväll ute i stugan på Händelö när jag och Josefin och Karin skulle ha middag och myskväll när strömmen gick där ute. Så det fick bli pizza ist. När Karin fått i sig några goda välfyllda glas med dricka så börja hon babbla och babbla och babbla och det var så kul att äntligen få se Karin släppa lös. Hon kom in i vardagsrummet med en pannlampa på skallen och jag höll på att dö av skratt. Så hon vet ju hur hon ska göra för att underhålla andra.
Med all denna text vill jag komma fram till att jag tycker helt enkelt att Karin är en tjej jag tycker om och det finns så mkt mer att skriva om henne men jag hinner itne för jag ska laga mat.
Så KARIN!! Du är en riktig vän för mig och så hoppas jag att det förblir.

1 kommentar:

  1. Åh, nu rodnar jag... Tack Anna, det var bland det finaste jag har hört! Dina ord värmer.
    Jaa, klart att det förblir så!
    Kram!!

    SvaraRadera