Hej då omsorg o hej...

Idag är det dagen innan jag börjar jobba igen. En helomvändning, från vård och omsorg till ja, vad ska man kalla det? Kontorsjobb? Det känns skönt att komma bort från vården o satsa på något nytt. Blev ju ändå inte uppringd av Mia från vrinnevihus fast hon sa det. Opålitlig kvinna det där! Jag hade mina aningar när hon sa att " jag ska kolla upp o höra av mig sen" Att hon inte skulle ringa tillbaka. Det var bara ett svepskäl. Jag saknar dock flera av mina gamla kollegor som jag trivdes med massor. Vi hade roligt och skrattade jämt. Jag fick många på gott humör och de flesta fick mig på gott humör. Sen saknar jag mina tanter en del, men jag åker väl upp vartefter o hälsar på dom.
Nu ser vi framåt och tar nya tag med bättre lön o förmån att vara ledig både helger och storhelger. Det är så spännande det här!

Har vi ett problem här?

Sista tiden har vi haft det ganska tufft med Alex. Sen han har börjat förskole-klassen. Tror att han har kommit in i sin 6 årstrots. Han är RIKTIGT jobbig 9 fall av 10, tyvärr. Det låter kanske hemskt att skriva så, men så är det. Med detta följer oxå att han inte vill ta sprutorna utan börjar gnälla o gråta när vi ska ta dom (dock inte i skolan) Han har börjat få svårt att andas till o från och vi var på VC med honom i fredags och DR sa att det är övergående. När vi märker att han suckar så ska vi avleda honom in på något annat. Det är ett slags ticks. Han sa även att det ska vara borta om ett par månader, men är det kvar efter 6 mån så skulle vi vända oss till BUP....BUP för mig är något obehagigt. Där är det ju bara konstiga barn samt tonåringar som har problem, riktiga problem. Har vi ett problem här med Alex? Tror när det handlar om sitt egna barn så ser man nog inte det konstiga i det. Hoppas att allt försvinner snart för han själv tycker det är jobbigt. Sen är det mkt gnäll, typ som att han vill ha glass eller se på tv och när jag säger nej blir det ett jäkla liv. Han säger att han inte tycker om mig eller att han ska ta alla mina saker om han inte får som han vill. Som tur är har det stannat vid hans ord och han har aldrig rört något.
Allt detta är väldigt svårt att förklara och att förmedla känslan går ju inte. För oss är detta väldigt jobbigt och vi tar en dag i taget o försiktigt fram!

Jag vill...

1. Få det städat åt mig här hemma.
2. Fixa mina naglar.
3. Vara barnfri 1 vecka.
4. Färga och klippa mitt hår.
5. Få massage.
6. Sluta röka.
7. Bada i mitt badkar i lugn och ro.
8. Slippa laga mat 1 månad.
9. Slippa köra ungarna varje morgon.
10. Få mitt hus klart nån gång.
11. Ha likadana kruckor till alla mina Orkideér.
12. Snyggare kropp.
13. Åka bort en helg till London.
14. Bli riktigt fjortisfull tillsammans med mina tjejkompisar.
15. Bara ta det lugnt.
16. Ha snabare bredband.
17. Ha filmen P.s Ilove you.
18. Köra rally...skit fort.
19. Skratta helt hysteriskt.
20. Att min familj alltid mår bra.

Visa saker i den här listan går ju faktiskt att fixa medans andra går inte att fixa. Jag är i ett väldigt stort behov av att få egentid.

Åhej o trampa på....

Fick en kommentar av Jenny F som undrade om jag kan cykla till mitt nya jobb eftersom det ligger så nära. Mitt svar är: Ja, det skulle jag verkligen vilja göra, kanske inte nu när vintern kommer dock. Smidigast blir nog ändå bilen eftersom grabbarna måste till skola rep, dagis. För dom är det lite långt att cykla till skolan än så länge. Men Någon dag om det löser sig med körning av barnen så skulle jag verkligen som sagt vilja cykla till jobbet vartefter!
Förstå vilken röv den här Anna skulle få :) och bättre kondis!
Det går jag ut o tar en cigg på för att sen slänga mig i soffan o invänta Grey´s anatomi! :)
KRAM på er och tack alla som grattat mig här och på fejjan!

Jaa, jag fick jobbet!

Nu kära vänner är jag inte arbetslös mera. Jag har nämligen fått jobb på Café Bar. Jag börjar där den 1 November och fram till den 17 dec. Sen ska man utvärderas och får förhoppningsvis fortsätta i Januari sen.
Det kan inte bli bättre. Halvtid, asbra lön (mkt bättre än i vården) Nära till jobbet så det ligger i Åby och barnen behöver inte gå längre i skolan/dagis. Lediga helger o stor helger. Jag säger bara stackars Vård o Omsorg som blir av med en sådan bra tjej som mig.

intervju

Ahhhhhhhh, nu har jag varit på intervju och det gick skitbra enligt mig mening! Jag kände mig väldigt avslappnad och tjejerna jag prata med var väldigt gulliga och raka.
Faktiskt så tror jag att jobbet är mitt!!!!! Vore ju kanon.
'Dom höll med mig på många punkter. Jag var rak på sak jag med och det verkade de tycka om!
Shit, alltså....jag kanske har jobb om nån vecka! yyyyyyyyyyyyiiiiiiiiiihhhhhhhhhhaaaaaaaaaaa!!!!

Splittrad!

Hur ska man göra med ett barn som visa dagar mår så dåligt av sin diabetes att han näst intill är medvetslös. Många skräms bara av tanken, det gör jag med. När man är i den situationen är man rädd, fruktansvärt rädd även fast man vart med om det ett antal gånger nu, så vänjer man sig inte. Det är mitt barn ju!!!
Medans visa dagar är så olydig och elak och kanske till o med har börjat förstå att han kan utnyttja sin diabetes för att "få" som man vill. Det är liksom svårt att förklara hur han är.
En sak är säker och det är att jag o pappa måste bli hårdare mot honom för han har börjat bli väldigt bekväm. Har slutat att be om saker. Ex "kan jag få mjölken" ist för "kan jag BE och få mjölken" Det kanske är inte låter så viktigt och olydigt, men för mig ska man inte ta saker förgivet och att be om mjölken är att uppfostras i mina och johans ögon. Man ska fråga om lov, man ska tacka för maten, man säga förlåt när man gjort någon illa. Det är såna saker barn SKA kunna och SKA förstå när dom uppnått en vis ålder. Håller ni med?
Man känner sig så splittrad och man vet inte vart man ska sätta gränsen.

Ett ex: Han vill spela dataspel, men han får inte det för han har sett på tv en stund. Han blir arg, sen kommer det en känning efter ett tag och han mår dåligt. Han frågar om han får spela dataspel igen och en annan säger då ja. Man tänker att man gör fel för man sa ju ifrån förut, men nu är det ju klart att han får för nu hade han ju en känning. Hör ni hur fel det låter och är, men så är det här hemma! Jag kan inte riktigt sätta den gränsen att inte låta honom spela när han haft känning, man vill ju att han ska ta det lugnt en stund efter känning ju. Det är ett av dilemmat här hemma! Jag tycker helt enkel så synd om honom och det är väl det han har börjat fatta och nu börjar utnyttja din sjukdom.
Ni som inte har ett sjukt barn kan nog inte förstå känslan man får i kroppen och var glada för det och att ni har friska barn, men jag vill ändå veta om ni har några tips och råd ändå, likaså ni som förstår hur jag menar!
Skriv gärna nån kommentar om du läst det här. Tack!

Aje!

Oj, vilken morgon det har varit!
Jag gick upp lite tidigare bara för att veta att vi ska vara ute i god tid och itne stressa. Väckte Alex vid 6:40 och hjälpte honom med att klä på sig för han frös lite. Sen när vi skulle ta sprutan så vägra han. Så har det varit typ sista månaden. Vi har världens diskutioner om detta varje gång. Idag blev han så arg att han börja sparka mig i sidan rätt på revbenen och jag blev så arg. Reflexmässigt så slog jag bort hans fötter och sa åt honom att han ska sluta. Han bara skrek och jag satt honom upp och tog sprutan. Sen gick jag bara där ifrån och ringde Johan och bad honom komma och köra Alex till skolan för jag var så ledsen. Jag började gråta när vi prata.
Johan kom 7:50 och körde honom. De hade pratat med varandra i bilen och ska prata mer efter skolan. Det här är inte acceptabelt, man GÖR inte så mot sin mamma. Så idag blir det att prata allvar med den lilla herrn!

studiedag.

Vad kallat det är ute idag. Fast det trodde jag ändå att det skulle bli idag när jag stod ute o tog sista ciggen igår kväll. Luften var hög och helt stjärnklart. Nu på morgonen ligger frosten sig fastbiten i gräset och Tessi helt förundrande över var det är för något! Som ville inte vara i skuggan utan gick fram där solstrålarna hade hittat fram.
Pojkarna har studiedag idag, inte för att Lukas pluggar så mkt än, men dagis är stängt för att fröknarna ska nog plugga.Så vi får bara vara hemma idag o rå om varandra.
Vi får väl pyssla och bara göra roliga saker idag.

En bra Söndag!

Idag har det varit en bra dag, en bra dag för oss allihopa. Alex har mått bra och det är det viktigaste. Lukas mår alltid bra. Vi har tagit det mest lugnt och jag for iväg på en sminkträff vid 16 tiden.
Ätit god köttgryta med kantarell o som min Johan plockade igår hos mamma. Han är duktig på att göra grytor min Johan.
Planterat lite blommor har jag gjort också och det är skönt att bara gå omkring ute i trädgården med den friska luft som varit dag. Tessi har mest busat som vanligt. Hon är så duktig och börjar bli så stor. 20 kg väger hon redan och då har hpn gått upp 5 kg på 3 veckor...kommer bli en stor donna det där!

Mamma är här!

Med ett ryck for jag och Johan upp ur sängen och in till Alex som låg och grät helt hysteriskt i sin säng. Med tanke på hur han grät visste jag att det var en kraftig känning. Man har ju lärt sig nu efter 2½ år hur han är. Han var inte kontaktbar trots all gråt och hans ögon tittade bara åt höger. Han kunde inte röra dom verkade som. Stirrande ögon åt höger hela tiden och vi får inte fram ett ord från honom förutom den hysteriska gråten. Jag håller honom som om han vore 1 år igen. Han ligger i min famn svettig och nästintill panikslagen. Vi måste säga åt honom att tugga på druvsockret för annars så gör han inte det. Så där sitter vi, jag, Johan och säger i kör "tugga, Alex, tugga" Lukas ligger i sin säng en bit bort och bara sover lugnt, tack o lov!
Hans gråt blir lugnare en stund för att sen eskalera och bli till ett högljud skrik med panik, till att sen gny som en bebis. Så håller det på....länge! Nästan så jag trodde att vi inte kunde få hejd på känningen och skulle behöva ringa ambulansen. Tur att vi har köpt hem drycken MER, den farligaste drycken av dom alla...ja för Alex alltså. Men nu sähär är den guld värd. Socker, det härliga socket som är livsavgörade i dessa stunder och som är så farligt för hans kropp annars! Vilken ciruks det är!!!!
Vi lägger oss i soffan och jag håller om honom och vill gråta, men det får jag inte, inte nu, sen!
Han somnar och jag med. Johan är vaken. Alex sover oroligt och vaknar till o från. klockan är då 7.
Som tack för att han har fått känning så kommer hans migrän krypandes och kräkset. Han kräks, gråter igen för nu har han ont i huvudet ist och gråter för det. Men han är medveten nu iaf. Kräks och gråter för det är äckligt. Gråter för det gör ont! Mitt barn, mitt stackars lilla barn. Mamma är här, hon är här!

Lite dålig uppdatering just nu. Mkt cirklar kring Alex igen. Hans andningsbesvär sökte vi för igår på VC o väntar nu på att få göra et prick-test. Kanske han är känslig mot Tessi och vore han det så pallar jag inte mer. Han behöver inte det. Vi får väl ta en dag i tagen då o se hur vi gör med henne om nu fallet är så. Att göra sig av med henne skulle inte bli lätt, men barnen går ju självklart före. Eller det andra läkare trodde var att han kanske har dåligt blodvärde bara för han inte äter någon frukt eller grönsak, mer än morot och morot kan man ju inte äta jämt.
Sen har han jobbigt att vilja gå till skolan och vi ska prata med fröken imorgon om det. Hoppas vi kommer fram till det bästa för vår prins!

En fot framför den andra och andas lugnt hela tiden...jo jag försöker. Just nu känns det bara väldigt tugnt att andas lugnt.

Han fick oxå en väldigt kraftig känning här med för en stund sen. Ögonen var helt snurriga i hans huvud o han svara lite på tilltal, nästintill väck.
Men fort fram med druvskr o bullar och han börja kvickna till sakta, men säkert. Nu ligger han och tittar på tv, men sitt lilla gyllene huvud på min mage!

En fot framför den andra och andas lugnt...jo, jag försöker. Just nu känns det bara väldigt tungt att andas lugnt.

Svajigt!

Alex blodsocker är lite svajigt just nu, det har varit det ett tag nu.
Tex: Vaknar på morgon med bs (blodskr)mellan 2-3-4, får sitt insulin och äter frukost!
Bs går upp då till mellan 10- 14. kl 9:30- 9:45. Läraren kollar av det på 6-års. Här får han en knäcke o mjölk.
Till kl 11 sen kan han ligga mellan 2-4 och ibland mår han inge vidare. Får då druvskr för att höja upp lite. Får sitt insulin och äter lunch. Då äter han bra för han är så hungrig för det är så lågt (det är bra)Dock får han rekyl (högt bs)
Jag hämtar kl 13:15 och då ligger han bra oftast. Väl hemma droppar han igen till mellisen. Äter mellis och får då rekyl igen.
Får insulin igen till middag som han med äter bra och ligger oftast bra på kvällen, men på morgon vakanr han med lite lågt igen!
Detta är ett ekorrehjul och nu har jag ringt till BARNavd. och väntar på att de ska ringa. Jag vet inte hur vi ska göra riktigt. Vi har höjt kvällsinsulinet till 5 enheter och när vi har sänkt det så vaknar han med högt ist så det ligger nog bra. Men måltidsinsulinet är jag inte säker på eftersom han på 6-års droppar så pass till lunchen. Han säger nästan varje dag när jag hämtar honom att han mår illa pga av "känningen" tidigare. Han mår alltid illa efter en känning. Nu har han börjat säga att han inte vill till skolan för han mår illa. Vet inte om han säger sanningen eller om han "spelar" Jag vill ju tro på honom, men vet inte! Vi pratar mkt om hur han har det i skolan o med de andra barnen o han har jättekul med sina nya vänner.
Vill bara få bukt på bs så han slipper må illa!