En dag på Östersjön

Jag kom upp till Tessan o hennes familj i måndags. Tänk att vi inte har sett varandra på typ 5 år. Vilken tur att de finns telefoner så mm ändå kan hålla sej uppdaterad. 

Igår 22/7 blev dagen inte som den egentligen skulle sett ut för mej denna vecka så de va så skönt att jag fick komma upp hit till dom ist. Vi skulle ut o fiska torsk. Så vi begav oss it tidigt. Kl 9:10 satt vi i båten på väg ut. 

Innan vi drog ut blev de kaffe o cigg på trappan

Tessan kör båt för allra första gången. 

Vi hade två båtar. Den som ja o Tessan åkte skulle vi lägga till vid en annan hamn ca en o en halv timme bort! 

De gick kanon. 

Sen vidare till stället där vi skulle fiska. Så vi hoppa över till den andra båten där hennes gubbe o vän var. 

Där blev de gofika direkt

Finns de nå bättre en att åka båt på sommaren när de är fantastiskt väder? 

Väl framme vid fiskeplatsen, en båttur på en timma kommer vi på att vi glömt betet hemma.... Faaaan!!! Så vi bestämde att vi åker in till Nynäshamn för att fixa de. Så ca dryga timman åt ett helt annat håll... Hahaha, vi svår lite, men va glada ändå. Mystur i båt liksom.

Jag kunde inte ta nåra bilder på vägen dit för jag börja må illa. 

Handlat å klara kör vi tillbaka mot fiske platsen IGEN :)

Väl där.... Igen så börjar Tessan må djävulusiskt illa så henne fick vi släppa i land. Tog ytterligare nån halvtimma innan vi äntligen kunde kasta ut första kastet. Tror ni vi fick nå då? Haha näää. Inte ett hugg mer än att jag fastna i ett gammalt vrak som jag trodde va världens största torsk. Blir man lite besviken när man tror man får hugg å vevar å skriker att Jaaaag haaaar naaaaapp... Sen är de bara ett vrak.. Hmm!

Ingen fick nåt och bara dagarna innan hade man kunna dra upp 30 torsk på dryga kilot där... Bättre lycka nästa gång! 

Iväg sen för att släppa mej å Tessan på en holme. Så gubbarna kunde fiska själva ist. 

Där på klipporna va de så jävla varmt å skönt. 

 

Grill o käk o meta o sen begav vi oss hemåt runt 20:30. Dryga timman hem tog de. 

Vilken dag och vilket underbart väder. Så klart smörjde jag inte in mej fören de va försent. Aj aj ja säger jag bara! 

Men de är de värt! 

Solkysst till 1000 la jag mej nere i den svala källaren o somnade gott!

Jobbig söndag

Barnen åkte t x i söndags... Lukas blev så ledsen och bara grät! Han sa att han skulle sakna mej. Lilla mammas hjärta! Det gjorde så ont!

Aldrig hänt att de blitt så innan. Två veckorr lång tid för ett barn. Fy vad ja har mått dåligt över det här! 

Min älskade lilla Lukas. 

Efter de åkte satt jag o grät på balkongen en stund. Det blir bättre att göra de. När jag gråtit färdigt så fick jag lite ny kraft så jag åkte t himpafältet för att sola. Var där ett par timmar, men de va så himla varmt. 

Väl hemma sen blev de snabbt bestämt att jag skulle upp till min kusin Tessan för en liten visit på måndagen. 

 Sen gjorde jag inte många knopp resten av den dagen! 

På Himpa 

Fina på besök å vardag

Den här veckan har gått fort. Finaste kom i måndags och åkte hem idag! Vi har haft de så roligt tillsammans och för första gången har han stannat lite längre när jag har haft barnen. Vi har busat och varit i Vasaparken i tisdags och igår hos mamma. Det är en speciell känsla att se honom med mina barn. Alice är inte alls lika blyg för honom längre och satt hos honom flera gånger. De busade i sängen till o med. Pojkarna o vi hade kuddkrig o sprang i hela längenheten o jagades. Pojkarna har kanske inte visat sin bästa sida. De har gnällt o kört på som vanligt. Det är jobbigt att de inte lyssnar när jag säger till dom. Så en del tjafs blev de med. Jag har tagit alla fajter med dom o P har hållt sej undan. Det är bra tycker ja. Att vi håller oss lite på avstånd när tjafs inträffar. Jag gör likadant! 

Idag åkte vi iväg en sväng när P hade åkt. Färgagården åkte vi till å fikade. Sen gick vi en sväng runt strömmen. 

Mina fina barn som jag älskar mer än ni anar. Även om bråkar å blir ledsna ibland!

Soooool och levande liv!

Fasen vilket underbart väder vi har. I två dagar har vi varit ute hos mamma och solat och badat. Dom är själva borta i Loftahammar denna vecka. Dit åker de varje år. 

Tänk att det är två är sen jag var där med pojkarna när Alice fortfarande låg i magen. 

Tiden har gått så fort sen dess och det har hänt så mycket på den tiden. Separation, tillsammans igen, Alice föddes, nära anhöriga vände bort ryggen för att sedan hugga till ytterligare. Böda camping, separation igen och förlorad vän, flytt. 

Fått en annan fin människa in i mitt liv.

 Livet kan verkligen vända på en femöring. Jag har lärt mej mer och mer att inte ta livet förgivet! Allt kan hända så snabbt. Bort med det gamla och in med det nya sägs det typ varje nyårsafton. Tror fan det stämmer. Dock så saknar jag delar av det förgångna och på något vis hoppas jag väl att återfinna de delar jag mist. Men jag tar som sagt inget förgivet längre. Det är bara jag i slutändan som blir drabbad och ledsen.

Men lite hopp måste man kanske ha oxå för att kunna gå vidare till ett bättre liv. 

Jag har gått igenom ett helvete sista halvåret, men det vägs upp av det fina man har fått på något vis. Jag är ju en sådan person i gruden att de jag släpper in i mitt liv värnar jag om otroligt mycket. Så länge jag får lite av det jag ger tillbaka så är jag glad. Man kan aldrig ge lr få för mkt uppmuntran och kärlek! 

7/7-2014

Nu är det varmt ute så det heter duga. Lägenheten är fruktansvärt varm. Jag måste nog köpa en fläkt för det blir olidligt här inne. Det spelar ingen roll att det är öppet överallt. Men nu ska man inte klaga.

Veckan som va fick jag tillbringa med min pojkvän. Blommorna fick självklart följa med.... Jaja jag vet pensionärsvarning!!!

Vädret va lite sisådär i början av veckan, men i tisdags såg vädret fint ut med några stora mörka moln bortöver, men vi gjorde oss klara för att dra. Lagom kommit till rätta på hojen och fått upp farten så åkte vi in i en vägg.... Pissregnet var ett faktum. Fortsätta o chansa att de går över lr åka hemåt igen? Vi chansade o åkte vidare... Nåra knappa kilometrar! Sen öste det ner och ja kände hur skorna blev blötare å handskarna. Det va lika bra å vända. När vi började närma oss hemma så åkte vi ur väggen och inte en droppe fanns hemma... Kul åktur! 

Dagen efter va vädret mkt bättre och det blev en fin tur ner till hamnen för glass och snack med ankor och glo på folk. Vi åkte runt lite innan vi for hem i typ 500 knyck :)

Han är bra min älskling på att köra med mej där bak. Jag tror inte jag är så jobbig att ha bakom sej heller då jag tycker jag följer med bra i kurvorna. Jag har nog börjat lära mej hans körsätt och vi kan kommunicera ok med varandra fast vi inte kan prata med varandra. Luktar de illa från någon åker som nyss blitt gödslat så vet vi vad vi gör lr som de kommer folk  och går så vinkar vi glatt båda två :)

Det bästa med P är att vi kan skoja så himla mkt med varandra. Grovt och ironiskt. Sen är han bra att ge mej pirr i kroppen oxå. Undra om jag får honom lika pirrig än? Jag vet att jag har förvånat honom med vissa saker och det har nog förvånat mej oxå till viss del att jag gjort. Sen kommer det gräl oxå, och dom hatar jag. Sen om de är onödiga lr nödiga kan jag inte svara på. Man ska tydligen gräla lite i ett förhållande har jag hört. De ska vara ett sunt förhållande då, men de känns mest onödigt.  

Hans fina barn kom i lördags med. Dom gillar jag mer o mer. Har börjat bry mej om dom på ett sätt jag aldrig upplevt innan. Det är en helt ny erfarenhet att en pojkvän har barn. 

De får mej att bli lite sådär överbeskyddande. Då bryr man sej väl om någon om man blitt de. Sen blir jag glad av dom och jag hoppas att de blir glada av mej oxå. Tror att de gillar mej lite iaf. 

Sen är det en svår avvägning att inte lägga sej i små tjafs mellan dom och P. Där måste jag kliva undan och låta de reda ut sitt. 

Nu ska jag ringa den dära pojkvännen o säga natti natti