Aldrig mer

Aldrig mer att det här får hända igen. Det som hände i Torsdags var nog den värsta dagen i mitt och johans liv. För er som inte vet vad som hänt skriver jag en lien sammanfattning.
Alex och johan kom hem i torsdag efter de handlat. kl var 20:15, Johan bad mig ta Alex blodskr som var 2,2 så jag ger han en kaka, men ser snabbt att han behöver mer. Tar fram druvsockret och ger han, men han blir bara sämre och sämre. Han börjar få ryck i kroppen och dom har han haft förr så det var inget konstigt till en början. Men rycken blir bara värre och värre och till slut säger jag till johan att det här stämmer inte. Han hade då fått mer en ett ½ pkt med druvsocker. Jag sitter med han på köksgolvet och vill ringa 112. Så när jag lämnar över Alex till johan, ställer mig upp och ringer 112 så blir Alex helt konstig. När jag tittar på han ser jag att ögonen är vinögda och han krampar, han slutar att andas och blir jättefort lila i ansiktet. HJÄLP! Jag tyckte det tog så lång tid innan 112 svarade när de väl gjorde det skrek jag bara helt osammanhängade saker om att han har diabetes och krampar och inte andas. Då säger den andra rösten, vart bor du???
Jag berättar allt som behövs och finner mig lite till sans. Vi lägger Alex i framstupasidoläge på golvet och han börjar andas direkt. Hans färg kommer tillbaka fort och ambulansen är på väg i full fart, sa kvinnan!
Ambulansen var väl här ute på 15-20 min och då har Alex börjat gråta massor, men är inte med över huvudtaget. Så vi åkte in i full fart till barnjourmott.
Väl där inne känner jag att vi kommer få hjäp, men allt känns så hemskt. Jag trodde helt klart att vi skulle förlora Alex, att han skulle dö. Den känslan vill jag aldrig mer ha i kroppen. Han får en liten kramp inne på sjukhuset. Vi blir kvar under natten och vi får veta att dessa kramper har samband med hans diabtes och när han får känningar. När det inte finns socker kvar i hjärnan kan den reagera med kramper. Så nu måste jag oroa mig för kramper med som om en vanlig känning inte vore nog.
Han fick glukosdropp (sockerdropp) hela natten och kl 06 på morgonen var första gången han vaknade och var med för första gången sen allt hände. Han var helt sig själv, men väldigt trött. Vi blev utskrivna kl 10:00 och åkte hem. Sen var vi bara hemma och tog igen oss och lekte och Alex fick bestämma hela dagen lång.

Jag vet ärlig talat inte om jag klara av det här igen om det skulle hända igen. Tack för 112.