Nu är det jobbigt alltså!

Idag är det skitjobbigt. Jag har varit ledsen nästan hela dagen. Allt bottnar sig i att imorgon är det 1 år sen vi fick veta att Alex fått sin diabetes. Det känns så länge sen med samtidigt inte. Hela denna omställning för honom och för alla andra. Jag satt och läste på en sida förut insulin.se och där står det massor om sjukdomen, hur man behandlar den, kost ...ja allt! Rekomenderar den sidan till dom som vill läsa på lite.
Blev väldigt förvånad när jag läste att om mamman har diabets så är det en 3% risk att barnet får det och har pappan diabetes så är det en risk på 6-8% att barnet får det. Om man inte har nån släkting så är det 0,3-0,4% Så det blev helt plötsligt en ganska stor ärftlighet bakom allt. Läkarna sa till oss förra året när vi frågade om ärftlighet att den är näst intill obefintlig och nu läser jag detta. Hmmm, blir lite överaskad åt det negativa hållet. Det menas alltså att Lukas är i en farozon att oxå få sjukdomen. En tjugodubbling om jag inte räknar helt fel att inte ha nån släkting till att ha en pappa som har det och att i sin tur ett barn får det.
Känslan med oro blir liksom värre nu. Vill absolut inte att Lukas ska bli sjuk och förstå mej rätt nu när jag skriver detta.
Jag vet att jag kommer att gå omkring och tänka "Tänk om Lukas får det" och oroa mig för detta och det kanske är lika bra då för då är det klart sen. En familj med 3 mot 1.
Låter kanske helt åt helvete när jag nu skriver det så jag ser det, det låter ju hemskt att tänka dessa tankar men jag kan inte låta bli. Ingen vill ju sina barn nåt ont.
Jag kanske inte ska sitta och läsa allt, men jag vill ju samtidigt lära mig allt om sjukdomen.
Så idag är som sagt en skitdag sen att värdet ute är bajs med gör ju inte saken bättre.