ARG!!

Är så arg nu. Har just pratat med en mamma som jag tror bor i falun och som har en pojke som just börjat 6 års med diabetes. Pojken har gått på skolan sen över 1 månad tillbaka å nu den 5/10 kommer de för första gången ha ett informations möte med läraren för pojkens klass.
Den person som är ansvarig för pojken just nu är en tjej som följt med från förskolan och tror att diabets är den samma från dag till dag.
Rektorn på skolan tycker att allt sköts jätte bra å att de inte behöver nån resurs till pojken. De har ju regler att följa varje dag, de som står i boken mamman har gjort å det är bara de generella reglerna så som diabetes är i det stora hela. De tror alltså att det inte ändrar sig från dag till dag.
Pojken hade legat under 4 i BS en hel dag utan att de fått upp det och inte ringt föräldrarna. KATASTROF!!!!! Rektorn tyckte med att det var upp till barnets ansvar att sköta allt!
Deras diabetesköterska ska vara med tack o lov å jag hoppas hon förklarar för dom hur allt ligger till. Rektorn påstår att hon vill ha en expert inom området eftersom föräldrarna inget kan.......HALLO, det är ju dom som lever med barnet, DERAS barn. Man kan allt om sitt barn och var sjukdomen handlar om.
Jag blev så arg under tiden jag pratade med mamman.
Ingen verkar ta denna sjukdom på allvar.
Skolorna kan bygga ramper till rullstolsbunda barn och göra en extra klass till invanrare, men att ett kroniskt sjuk barn med denna sjukdom inte tas på allvar gör mig så arg. Ett barn som när som helst kan falla i både känning, kramper, å förrvirring kanske inte ska tas på allvar?????
Ett cancer sjukt barn ser sjukt ut....visst! Men 3 av 4 barn blir friska. Det blir ALDRIG ett diabetes barn. Bara för att barnet inte SER sjukt ut så är det inte det, eller????
Ursäkta om jag har gjort nån ledsen med detta inlägg och att jag har varit hård i orden, men det skiter jag ärligt talat i. Det här är mitt liv och jag kommer stöta alla andra med barn eller anhörig med diabetes!