tisdag 13 maj 2014

Sen....

Helt plötsligt känns allt som de är mitt fel. Ett fel som jag inte ens åstadkommit. Blir skälld på och de ger mej panik. Känslan av panik ökar i takt med pulsen. Skakar o vill bevisa att ja har rätt, att jag inte gjort nåt fel. 
Överrumplad av att känna enorm ensamhet i min 90 kvm stora lägenhet. 
Fel hittas i allt.... Kommentarer på opålitlighet. Vem tror du att jag är? Världens elakaste människa? En tjej som vill göra andra illa med flit?
 Jag är någon som alltid vill alla andra sitt egna bästa och sätter mig själv i andra hand. 
När ska jag sluta bli ledsen och förlöjligad?
 Våga säga ifrån, stampa ner foten så hårt att jag vägrar bli överkörd igen? 
Stå upp för mej själv och för vad jag vet är sant? 
Den dagen kanske kommer.... Sen, långt senare. 
Nu kan jag inte.
 Har sista tiden blivit så hårt trampad på från olika håll som gjort att jag redan ligger. 
När ska den här tjejen få känna lycka på det där riktiga ömsesidiga sättet? 

Den dagen kanske kommer.... Sen, långt senare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar