De värsta är nog yrseln och swicharna i huvudet, suset och liksom elstötarna i huvudet. På en millisekund känns det som jag faller och allt stannar liksom till. Jag ser men ändå inte. Hjärtklappningen är jobbigt den oxå.
Ett par dagar nu har jag ont i kroppen så som leder. Känns som träningsvärk. När jag borstar tänderna blöder tandköttet. Viljan till att göra något finns, men orken är som bortblåst. Illamående och magont.
Att det verkligen kan bli såhär av att trappa ur en medicin.
Det är ju nu jag förstår vilket gift jag har i kroppen och ännu är detta inte över. Om jag jämnför med de tre första dagarna mot nu är jag piggare överlag. Läkaren skulle höra av sej igen om två veckor och jag tror symtomen blir mindre och jag hoppas att näst fas inser här inte blir lika jobbig. Att kroppen vant sej.
Just ja.. Jag kan börja svettas av att sitta stilla. Helt sjukt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar