De va inte igår...

Nu är det början på Mars närmare bestämt den andra! Vi har haft sportlov som tyvärr inte va mkt att ha då jag va febrig till och ifrån. Men en dag så va vi på uppfinnarmuseum här i Norrköping. Det va väldigt bra ordnat. Mamma följde oxå med. Är tacksam för de stunder vi har tillsammans! 

Livet utöver barn rullar oxå på. Mestadels så känns det som att jag står still och trampar tuggummi.... Kommer liksom ingen vart. 

Kärleken är som en avlägsen vind som jag hoppas snart kommer och tar mej med storm igen. Han håller hårt i mitt hjärta och det är svårt att se sitt liv på annat sätt. 

Man ser ofta på film där två människor möter varandras blickar och det säger PANG!!!! Blixtförälskelse från första stund. Att de har träffat personen i sitt liv.... Sin livs kärlek! Jag har i alla fall får uppleva att springa mot honom på tågperrongen.... Den händelsen kommer jag alltid bära med mej. En av de bästa stunderna i mitt liv. Även hela den resan som jag på något sätt lyckades fixa och komma över till honom! 

Han betyder så mkt för mej o jag kommer inte sluta hoppas... Om han är ni liv kärlek? Ja, det är han! De bästa som hänt mej. Alla turer på mc i sommras. Minns en tur när vi va på väg tillbaka hem till honom så stannade jag upp i nuet. Solen lyste, det va lagom varmt, luktade nyklippt gräs och han jag älskar får ja hålla om. Solen va på väg ner och himlen börja bli i alla möjliga gulröda nyanser. Där o då kände jag att jag levde. Ljudet från motorcykeln och vinden... Tog in alla känslor och sinnen. Det va underbart! Känna draget i kroppen när han gasade och jag fick hålla hårdare om honom. 

Funderar mer o mer på att ta mc-kort så jag själv kan få känna på känslan att köra. 

Mitt livs kärlek.... Hopp är det sista som lämnar min kropp. Hopp om att få vara med honom igen!