Ensam

Man brukar säga att ensam är stark. Det tvivlar jag på iaf. Jag är ensam nu och är inte ett dugg stark. Snarare svag, liten och ledsen. Jag är inte van att vara ensam, jag vill inte vara ensam även om det är nyttigt för mej att vara det. Det är så tyst och det ända jag hör är musiken från radion och mina tankar som maler i huvudet. Allt går långsamt på något vis. Jag fixar o städar och ändå har jag långtråkigt. Det är Onsdag imorgon 5 dagar kvar tills barnen kommer igen och då äre julveckan. Jag har alla klappar klara och det känns så skönt. Men att vara ensam är inte min grej liksom. Jag vill ha den där familjen som jag aldrig tycks verka få någon gång. Barn som leker, tjuter kramas, tjivas. En man som kommer hem och vi alla äter en middag tillsammans och bara lever i nuet. Det känns långt borta, alldeles för långt borta. 

Ensam är inte min grej liksom....